Dans med svåra steg

Min resa med autism, epilepsi, ADHD och IF i familjen

Vila. Återhämtning. Hur gör man nu igen? Vad är vila? Vad behöver jag? Hur ska jag göra för att sluta bli stressad över hur en paus ska utnyttjas på bästa sätt? Det är saker jag funderat över det senaste dygnet.

Det är så otroligt viktigt med stunder av återhämtning när man lever ett liv ständigt beredd med för många bollar i luften och vissa dagar – ständigt jonglerande med en handgranat där sprinten är halvvägs ute. Jag har märkt att korta stunders paus gör gott. Det kan handla om en promenad, en fika eller att Jocke och Linus går ut en stund. Jag måste ha pauser för att orka, hur korta de än är. Men de är korta, behovet av mer är konstant.

Korttidsboendet ger plötsligt möjlighet till något mer – en riktig paus, en lite längre paus på 22 timmar. Då händer något märkligt i mig: Jag blir stressad över hur jag ska använda pausen på bästa sätt! Visst låter det dumt och bisarrt? Men möjligheten till rejäl paus är begränsad till enbart då Linus är på kortis och då vill jag så mycket! Jag vill göra saker med Hannah, umgås med Jocke, träffa vänner, skriva, plöja serier, kanske kolla i affärer, fixa saker i hemmet, gå en promenad vid havet och bara ligga på balkongen och andas. Jag ser klockan ticka ner, tidtagaruret eller timglaset. Alldeles för snabbt försvinner luckan.

Jag funderar på vad som ger mig vila. Allt ovan egentligen – i en lagom balans. Ibland behöver jag bara ligga på soffan. Ibland behöver jag komma ut, umgås, prata och skratta. Att få vara med bara Hannah är underbart. Det här är något jag verkligen arbetar med – mina tankar och känslor kring vilan jag vet att jag verkligen måste få, att kunna släppa ”kraven” på den optimala vilan och landa i att göra olika saker olika gånger. Jag jobbar på att sudda bort den där dumma nedräkningen som bara stressar mig. Vi kommer säkert landa till slut. Vänja oss vid ett liv med ständig beredskap och puls varvat med schemalagda små luckor av vanligt liv.

Den här helgen sammanföll ett av våra extradygn på kortis med ett ordinarie kortisdygn = paus från lördag kl 14 till måndag kl 12. Vi har verkligen unnat oss ”semester” på hemmaplan och ätit ute tillsammans både lunch och middag. Igår var jag medvetet knappt hemma för att inte riskera att lockas av städning eller den fulla tvättkorgen. Det har varit otroligt skönt!

Nu är klockan 10. Två timmar kvar. Timglaset är tyvärr fortfarande väldigt närvarande. En stresskänsla växer i magen och bröstet. Då kör vi igen. Och jag ska träna vidare på konsten att vila.

Instagram: Har idag bytt namn från dan_med_svara_steg till Marionettmamman. In och följ, där är jag mer aktiv!
Boken Marionettmamman: Finns nu att köpa som både bok och e-bok hos förlaget http://www.bod.se och olika nätbokhandlar som t.ex. http://www.bokus.com

%d bloggare gillar detta: